Jag är Jimi Wikman
Jag heter Jimi Wikman och jag är född vid midnatt 1974 i Hammarby utanför Stockholm. Jag är uppväxt i Gagnef, Djura, Borlänge och sedan 1994 bosatt i Falun tillsammans med min fru Jenny. 2006 föddes min son Benjamin, vilket var samma år som jag startade eget företag, men jag går händelserna i förväg…
[gotop]
Dom yngre åren
I mina unga år så bodde jag på lite olika platser innan jag till slut hamnade i lilla Djura mitt emellan Djurås och Leksand. Året var 1982 och vi flyttade in bara några dagar efter min lillebror David föddes. I Djura växte jag upp på en bondgård och som nyinflyttad blev jag mobbad dom första åren innan det var dags att byta skola i sjuan. Bytet kom i samma veva som jag upptäckte rollspel och det spelade stor roll i min sociala utveckling och accepterande i byn. Jag flyttade ut i ett uthus ganska tidigt och förälskade mig i böckernas förtrollande värld, något som blev lite märkligt när klasskamraterna tragglade igenom Gummitarzan så läste jag Papillon för andra gången och plöjde Tolkien frenetiskt.
Jag har alltid haft det lätt i skolan och det tog mig igenom en ganska ointressant skolgång tills jag hamnade i Hagaskolans gymnasium i Borlänge. Redan andra året flyttade jag hemifrån vid 16 års ålder och levde sparsamt kan man säga i min lilla etta. Året efter slog jag mig ihop med ett par klasskamrater och delade på en trea på tjärna ängar samtidigt som skolgången tragglade på i ett sakta lunkande, helt ointressant för mig. Under mitt sista år hände mycket och video började ta över böckerna allt mer samtidigt som jag rasade in i ett till synes ogenomträngligt mörker när min farmor avled. Skolan blev än mindre intressant efter det och jag hade ett par konflikter med min lärarinna i svenska som insisterade på att vi skulle läsa Liten Ida och liknande ”litteratur” samtidigt som hon ansåg att varken Tolkien eller Illiaden och Odyssen var likvärdig i kvalitet. Mina betyg sjönk som en sten och jag dök ner i träningen med huvudet först. 13 pass i veckan med innebandy, karate och gym kunde det bli och till slut sa kroppen nej tack och jag åkte in på Falu Lasarett med brusten blindtarm.
[gotop]
Mognadsåren
1994 var ett stort år för mig då jag både reste till Canada ett par månader med min flygrädde och engelskt okunnige far och träffade min hustru Jenny. Jag lyckades också överleva ett halvår som skogshuggare även om det var på håret ett par gånger, men jag kom undan med ett par spräckta revben och ett par goda historier. Samma år praktiserade jag också på dagis i Djura och satte skräck i barnen samtidigt som jag återuppväckte gamla lekar som hopprep, bollkull, pingis och ruta för att nämna ett par.
1995 var det dags att kapa av det midjelånga håret och bli befälsaspirant vid K3 i Karlsborg, något som komplicerades av ett oplanerat förhållande med Jenny och en rygg som inte gillade långa promenader i terräng med tung packning. 3 månader in i utbildningen så bar det av hemåt för att befästa växeln på I13 i Falun. Den tiden följdes av ett antal turer genom datorteket och sedan praktik på biblioteket i Falun där jag började intressera mig för datorer, något som ledde till en position som IT värd där.
Första webbplatsen skapade jag 1996 och sedan var jag biten. Jag lyckades ganska snart kombinera mitt rollspelsintresse med mitt intresse för webbdesign och skapade en rollspelschat, något som ledde till absurda telefonräkningar och ett community som faktiskt består än idag. Under dom första åren så absorberade jag allt som hade med Internet att göra och jag provade det mesta när det gäller programvaror och skript. Jag blev en early adopter väldigt fort och allt eftersom så fasades rollspelandet ut mot webbdesignens underbara värld.
[gotop]
Arbetsåren
Efter ett par år av praktikplatser och åtgärder så fick jag av en slump jobb på Videoteket, något som passade mig alldeles perfekt eftersom jag absorberade film frenetiskt och det tärde på hushållskassan. Något år senare så fick jag en förfrågan om att bli personlig assistent och eftersom jobbet på Videoteket var sparsamt och vid behov, behövde jag extra jobb. Ett par månader senare hade min anställning som ”vid behovare” övergått i en fast tjänst och livet såg ljust ut, men det varade inte. Arbetstiderna visade sig inte bara slita ut övrig personal utan efter knappt ett år så sa min kropp stopp och jag krashade ordentligt.
Efter en ganska plågsam tid med panikångest och annat mjäk så var jag tillbaka på Videoteket ett tag innan jag fick anställning som nattreceptionist på First Hotel Grand i Falun. Som nattreceptionist har du ensam ansvar för allt på hotellet och med nattklubb ovanpå hotellet så var arbetet precis så spännande och roligt som man kan tänka sig. Fullständiga raseriutbrott och utskällningar blandades friskt med öronbedövande lovord och jag kan ärligt säga att dom gäster som hotellet hade under mina 8 år där var helt fantastiska. Jag har tillräckligt med historier för att fylla ett dussin bestsellers, men som tur är så har jag tystnadsplikt.
[gotop]
Förändringens tid
2006 så föddes min son och samma år så beslöt jag mig för att starta egen firma. Beslutet var enkelt eftersom jag i ett par års tid varit aktiv designer på hobbybasis och började få förfrågningar som gjorde att jag kände att det var dags att skaffa en F-skattsedel och momsregistrera sig så allt blev korrekt gjort. Jag var pappaledig ett tag och började fundera på om jag verkligen ville vara kvar på hotellet med tanke på att mitt sociala liv var bortblåst och kroppen började ta ordentligt med stryk efter att köra 63 timmar natt varannan vecka. Jag började långsamt bygga upp en kundkrets och sociala medier börjar långsamt fånga mitt intresse.
2008 beslöt jag mig för att det var dags att byta karriär och fundera på framtiden, så jag började på högskolan Dalarna som student. Först provade jag Systemvetenskapliga programmet, något sm först inte var speciellt svårt eftersom jag har lätt att lära mig saker och mycket var förhållandevis enkelt för en Internet-nörd som mig. Det som ställde till det var dagis, eller snarare alla sjukdomar som Benjamin drog hem och som tog ordentligt på krafterna när jag först fick vara hemma med Benjamin och sedan blev sjuk själv. Det störde studier och företag ganska mycket och kurserna började bli tuffare och tuffare tills jag kände att något måste göras. Företaget gick förhållandevis bra under den här perioden, men frustrationen av att inte kunna ge bästa möjliga service på grund av sjukdom får mig att vara återhållsam och inte ta på mig för mycket jobb. Twitter och Facebook blir allt mer intressant och mitt kontaktnät växer så det knakar.
2010 bytte jag därför program till Grafisk design, en inriktning som passar mig bättre och där tempot inte är riktigt lika hög. Sjukdomarna fortsatte dock och även om det var jobbigt så gick det ändå på något sätt, men sedan kom vintern och då klämde vi i med långvarig sjukdom för Benjamin som ledde till att jag fick lunginflamation. Som grädde på moset så fick Benjamin salmonella också och bara någon månad senare så avlider min lillebror tragiskt i januari 2011. Trots en tragisk och jobbig tid så är det en guldålder för företaget och jag expanderar mitt kontaktnät, både online och i verkliga livet snabbt. Jag börjar känna av en förändring igen och bestämmer mig för att under 2011 prova på nya saker och utvecklas utanför min bekvämlighetszon, något som går över all förväntan.
[gotop]
Mot framtiden
Under våren så deltager jag i Velodromia 2011, något som visar sig vara fantastiskt kul och en stor utmaning. Jag håller utbildning i WordPress för Mc-folket och jag anmäler mig till Vansbrosimmningen för att uppmärksamma Cystisk Fibros. Jag ställer till och med upp som föreläsare i ämnet användbarhet och Neurowebdesign på ehandelsdagarna i Sundsvall. Jag har också haft förmånen att få träffa personer som jag annars bara haft kontakt med på Internet. Jag ställde upp som hundvakt till någon som jag aldrig träffat förut och jag smet iväg på både daladevelop och Gyllene hästen fast jag inte kände någon, eller jag trodde det iallafall även om det visade sig vara fel.
Jag känner att jag är redo att gå vidare och utvecklas ytterligare och som en del av det letar jag efter en anställning på en webbyrå.
Jag heter Jimi Wikman och jag blickar mot framtiden med en stor nypa glädje och tro på mig själv.
[gotop]
[quote]
”The future is so bright I got to wear shades”
[/quote]
